Här har vi haft en skön helg. Vädret har man ju absolut inte kunnat klaga på här nere i Södern.

Jag kom på en sak idag när jag stod i tvättstugan. (Visst är det härligt att kunna hoppa över torktumlaren och hänga tvätten ute nu när våren är här?!) Jag tvättade aldrig tyget innan jag sydde klänningarna till flickorna förra helgen. Det skall bli intressant att se hur och om de krymper.

I helgen blev det minimalt sytt. Jag planerar mentalt nya gardiner till vårt kök och matplats med tyger från butiken. Vill gärna matcha med tabletter också men inser att det är ganska meningslöst när man ser hur flickorna äter.
Men ett överdrag till min nya köksmaskin får det nog bli.

Grön och grann är den men det hade behövts ett skydd mot stänket från spisen.
Jag har hittat en vägledning här som ser enkel ut (fjärde uppifrån). Den skall testas.

Men nu är det en hel arbetsvecka framför oss. Hoppas den blir bra för dig – jag hoppas bli av med ett par deadlines på mitt ”riktiga” jobb.

I lördags när jag tog nytt personligt rekord i klädsömnad gjorde jag även ett set Nina till min stora tjej.

Nina - mönsteromslag

Jag gillar verkligen Patty Youngs starka färger men ville göra något i en lite mildare färgskala.

Sandi Hendersons MeadowSweet passade mig utmärkt. Det är samma kollektion som jag använde till löparen jag gjorde i mars.

Största storleken på Nina-setet är 122 och fastän min stora tjej bara är nästan 6 drar hon oftast 134. Men mönstret är väldigt enkelt att förstora.
Resårhalsen gör att man kan lägga till ganska mycket mitt fram utan att det blir för bylsigt, och eftersom ärmhålet passar i storlek 122 behövde jag bara lägga till 0,75″ mitt fram. Det gav 3″ (7,5 cm) extra på vidden och det var mer än tillräckligt.

Istället för att göra den enkla kjolen som hör till Nina valde jag att göra en Julia-kjol i ett smalare utförande.
Mönstret anger att man skär två våder av varje tyg och rynkar ihop för att få ut max vidd, men man kan också ta bara en våd och på det viset få en lite rakare modell.

Jag har gjort en Julia till min stora innan och dragskon som man syr mitt fram är alltid uppknuten och hänger och dinglar. Därför gjorde jag istället en resårkanal där jag sydde in en bit resårband för att dra upp överkjolen.
Det fungerade alldeles utmärkt.

Tygåtgång:
Ninablus (stl 122+) med kort ärm: 90 cm (plus en liten stuvbit till bröstlapp)
Ripsband: 1 m (eller 20 cm matchande tyg att göra eget knytband av)
Julia-kjol (smal variant stl 122): 50 cm övertyg + 50 cm undertyg

Totalkostnad minus mönster och ripsband: ca 300 kr

Det är svårt att säga tidsåtgång eftersom jag gjorde denna parallellt med en massa annat – men om man inte räknar in tiden det tar att kopiera mönstret går det på ca 2,5 timme totalt är min gissning.

Hoppas alla haft en härlig helg! Här nere i Skåne har vi haft fantastiskt väder idag.

Kyoko omslag

Kyoko är ett av Patty Youngs första mönster, och faktiskt det som fick mig att fastna för henne överhuvudtaget.
Modellen är enkel att sy och man behöver inga knappar eller dragkedjor till den. Perfekt för en nybörjare. Lite trixigt med alla snedremsor men det lär man sig snabbt, och Patty beskriver bra i mönsterhäftet hur man skall gå tillväga.

Jag gjorde en Kyoko till min stora flicka för ungefär ett år sedan men fick sedan inte gjort en till lillasyster som planerat.

Igår tog jag tyg ur Patty Youngs Flora & Fauna-kollektion till en förenklad klänningsversion till lillasyster.

Blossoms Lime blev perfekt till livet med sitt småskaliga mönster gör det sig bra i lite mindre mönsterbitar.
Double Border Daisy blev perfekt till kjolen. Lagd på sidan blir kantmönstret en fin effekt i kjolfållen.
Dandelion Fuschia gjorde sig bra som snedremsa. Det gav en härlig kontrast mot det lime-gula samtidigt som det knöt ihop med de rosa blommorna i kjolen.

Resultatet blev en underbar somrig klänning som min minsta kommer ha mycket nytta av i sommar. Hon hade den idag med leggings under eftersom vinden inte är helt varm ännu.
Längre fram i sommar kan hon ha den bara och till hösten blir den utmärkt med en liten tröja under.

Tygåtgång (stl 110):
Livet och kort ärm: 50 cm
Snedslå: 30 cm (det blir färre skarvar på snedslån om man tar en större bit tyg men 30 cm räcker utmärkt.
Kjolen: 90 cm
Obi-skärp: 30 cm
Ripsband: 1 m
Totalkostnad exkl mönster och band: 280 kr

Inklusive utritning av mönsterdelar på papper tog det runt 3 timmar oavbrutet jobb att färdigställa klänningen. Vill man ta en fikapaus får man räkna med en eftermiddag.

Så här fin blev hon i klänningen. 3 år gammal om ca en månad men dryga metern lång så storlek 110 blev perfekt med växmån.

Återkommer i veckan med rapport om setet jag sydde till storasyster. Jordgubbar i massor utlovas.

Det tog lite längre än jag trodde att sy fast kantremsan på löparen jag sydde förra veckan.

Söndag förra veckan när jag trodde jag skulle hinna sy var det fullt upp. Stora flickan fick testa sin cykel för första gången i år och till allas förvåning (även hennes) kunde hon cykla!
Så klart var det roligare att vara ute med henne och cykla än att sitta inne i det fina vädret och sy. Eftermiddagen firades tillsammans med svärfamiljen som i veckan som kommer nu är ”fulltalig” eftersom svägerskan har hittat hus i Skåne efter att ha bott ”i exil” i Västergötland i tre år.

Skall bli kul att ha kusinerna så nära.

Idag blev det dock sytt!

Stora flickan var på simning i förmiddags och jag passade på att ta med lite syprojekt dit. Jag har så svårt att sitta stilla och sysslolös när jag är med på simningen. Det känns som bortslösad tid att sitta där utan sy- eller stickprojekt.
Lilla tjejens byxor hade slitits upp på knät så jag sydde fast en lapp över hålet. När det var klart gick jag loss på löparen.

Den såg fin och vårig ut på vårt fina björkbord. (Brasklapp: Efter fotografering åkte löparen av och vaxduken på igen. Vattenfärgsmålning, femåring och tvååring går inte bra ihop med handsydda dukar och björkbord. :-( )

Allt som allt tog det ca 2 timmar att göra toppen. Jag följde anvisningarna i videon nedan, men jag skar mina remsor 2 tum för att få löparen lite smalare och kortare.

Jag vill fortfarande göra ett täcke efter de anvisningarna till vår säng av somrigt gula, blå, gröna och rosa remsor jag har hemma. Det faller på utrymmesbrist för vaddstickningen.

Någon där ute som vet ett ställe man kan lämna täcken till vaddstickning?

Tygåtgång:

  • 3 FQ av matchande tyger
    (jag valde Henna Garden, Strawberry Fields, Grand Foliage ur Sandi Hendersons Meadowsweet-kollektion)
  • 25 cm (fullbredd) av ett matchande enfärgat tyg
    (jag tefärgade ett tunt, vitt bomullstyg)
  • ca 50 cm tyg till baksida
    (jag tog lite mindre och fick skarva med en FQ också)
  • tunn vadd att lägga emellan
    (det hade fungerat bra med lite tjockare bomullsväv också – viktigt att tänka på att inte vaddera alltför mycket om man tänker sig ha ljusstakar på den)

Idag har jag haft en hel dag för mig själv. Maken tog hand om barnen från morgon till kväll och jag har bara behövt sköta om mig själv.

Lite flickgos har jag passat in, men mesta tiden har jag sytt uppe i mitt syrum. Eller broderat nere i soffan på ett örngott till stora flickan. (Klart, skall bara tvättas)

Jag har länge gått och funderat på en teknik jag hittade på nätet. Man sydde ihop långa remsor till en tub och skar till dem i trianglar som blev kvadrater när man vek ut dem.

Jag har haft planer på ett lapptäcke till vår säng, men beslöt mig för att testa på lite butikstyger först.

Tygerna jag valde är från Sandi Hendersons kollektion Meadowsweet. De har en cremefärgad bakgrund så jag ville inte kombinera med vitt som solid remsa utan ville ha en liknande cremefärgad som bas.
I torsdags efter dagisrundan experimenterade jag med att färga tyg med te (och kaffe). Det behövdes ett par tester innan jag hittade något som gav en acceptabel nyans.

Det krävs lite mer experimenterande innan jag känner mig helt säker på resultaten, men i efterhand kan jag säga att kaffe hade gett en lite gulare nyans som kanske hade passat bättre här.

Jag skar till remsor och gjorde kantremsa i samma tyger som de mönstrade i toppen. Baksidan blev Splashy Rose Citrus.
Jag har både lagt ihop den med vadd och kviltat. Det enda som inte är gjort är kantremsan som skall fästas för hand. Det får bli ikväll.

Håll tummarna för en fin dag imorgon också så skall jag visa slutresultatet.

Trevlig kväll!

Allt tyget kom hem när det skulle. Det var kul att se så mycket på en gång.

Nu kommer dock det svåra – att komma på hur allt skall huseras så jag ändå kan jobba i syrummet.

Det får bli ett annat projekt. Nu har jag ett mönster på g som jag skall testa med tygerna och se – sedan kan det bli mer bilder.

Jag kom nyss hem efter ett Pilates-pass (nybörjare – haha, man ser nog ganska kul ut, men skönt är det) och hittade ett trevligt mejl i inboxen.

Tyget jag beställde från USA i höstas skickades från New York i fredags och finns nu i Malmö!

Det hade visst varit i Malmö och vänt i helgen men nu hade det kommit igenom tullen också så mitt beslut att jobba hemma imorgon kanske kan resultera i att jag kan ta emot 15 balar tyg från Michael Miller!

Jag har listat alla trycken i shoppen men de finns inte tillgängliga för beställning förrän jag har dem i min hand. Man vet ju aldrig.

Hoppas jag valt tyger som även du tycker om – mina favoriter är de tre trycken från Laura Gunn. Tätt följt av Patty Youngs Flora & Fauna.

Jag fick nyss en smygtitt på Laura Gunns kommande serie för Michael Miller. Så snyggt! Och hon har återanvänt flera detaljer och element från Lantern Bloom så de nya trycken matchar de gamla.

Jag hoppas jag skall kunna köpa in lite av dem senare i vår.

Ta en titt i shoppen!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser är jag nu försiktigt optimistisk att tyget från USA snart skall vara här.

Det blir härliga gula och rosa färger från Patty Young.

Läckra glassrosa och gröna färger från Sandi Henderson

Och till sist, min favorit – tre tryck från Laura Gunn med kinesiska lyktor, fågelburar och vaser

Håll nu alla tummar och tår ni har lediga att inget mer strular med leveransen.

Gott Nytt År allihopa! Hoppas ni hade en bra Nyårsafton och att ni fick fira in året i trevligt sällskap.

Vi hade en lugn och skön nyårsmiddag med kära vänner vi träffar alldeles för sällan. Kära svågern och svägerskan gav oss en stor rådjurssadel i julklapp som vi ugnsstekte igår och åt med hasselbackspotatis och trattkantarellsås.

Bilden är tagen på julafton men hade lika gärna kunnat vara från igår eftersom tjejerna hade samma klänningar på sig då.

Efter alla problemen jag hade med Isabels klänning så måste jag säga att de var värt det. Hon har gladeligen haft klänningen på sig på alla kalas vi varit på i julhelgen.

Båda flickorna var uppe till efter midnatt. Fast de tyckte raketerna och smällarna var för läskiga och ville inte vara ute mer än ett par minuter. Till slut tittade vi på skådespelet inne vid terrassdörren och de var mer än nöjda.

Pappersballongerna som folk släppte upp tyckte jag var alldeles underbara. Ett par grannar hade dessa och det var fantastiskt att se dem flyta upp i luften och lysa så klart på så långt avstånd.
Dessutom var månskenet i våra trakter nästan overkligt starkt.
Jag tyckte det var häftigt att få uppleva en ”blue moon” på Nyårsafton. Tydligen händer det i genomsnitt vart 25e år. Så med lite tur får man uppleva det i alla fall två gånger till.

(En ”blue moon” är när en andra fullmåne inträder under samma månad. Antagligen ganska ovanligt i februari ;-) )

Affärsmässigt har det varit lite lågnivå. Jag går fortfarande och väntar på leverans från USA och jag hoppas allt skall vara klart nu så jag skall kunna ha tygerna hos mig tidigt i januari.
Nytt för i år är att jag planerar erbjuda färdigsydda produkter i shoppen.

Det blir både kläder och småprylar som jag filat på själv – min mormor fick t ex en brödpåse med lös vetekudde för att hålla frallor och bröd varmt på bordet i julklapp av mig.
Själva påsen är också fodrad med termomellanlägg för extra värmeisolering.

Tyget jag använt är ett Heather Bailey-tyg, ur hennes Fresh Cut-kollektion som tyvärr inte går att beställa längre. Jag har haft det i min egen samling ganska länge utan att hitta rätt användningsområde förrän nu.
Yttertyget heter Crest och innertyget Paisley.

Heather är en evig inspirationskälla för mig. Hennes blogg är fylld av roliga tips på små och stora pyssel, och hennes inlägg är sådär sprängfyllda med inspiration så man bara inte kan låta bli att börja pyssla.

Min minsta har precis upptäckt nöjet med en tejprulle och papper så nu får jag avsluta för att gå och spetta loss tejpen från parketten innan den sätter sig rejält.

Gott Nytt!!

Hmm, vet inte riktigt var jag skall börja. Om Sofias klänning var enkel och smidig att få till så var väl då Isabels precis tvärtom.

Min Isabel är 5 år men tack vare våra gener är hon lite längre än medelfemåringen.

Klänningen jag valde var i storlek 122 och Isabel drar 134 i de flesta kläder. Dock är det mest för längdens skull så jag chansade när jag såg att måtten skulle passa.

Så jag klippte tyg, tvättade och började nåla upp mönsterbitarna. Ganska snart insåg jag att jag kommer inte få plats till alla bitarna på den tyglängd som angetts i mönstret, och då tog jag ingen hänsyn till mönsterpassning av tyget.

Eftersom det var yttertyget på klänningslivet som inte skulle räcka kunde jag inte heller bara ta vit lakansväv utan jag fick bita i det sura äpplet och skära till en halvmeter till.

Tvätt och stryk.

Så i fredags eftermiddag hade jag äntligen en lite längre sammanhängande period när jag skulle kunna klippa och sy lite grann i alla fall.

Sagt och gjort. Jag nålade snabbt upp mönsterbiten på tyget, klippte och började sy ihop sidosömmarna.
Men när jag skulle passa ihop livet med fodret var livet för litet.

Hmm … varför? Jo, dumt nog hade jag haft Sofias mönsterbitar liggande på samma sida av skrivbordet som Isabels och i hastigheten hade jag så klart valt fel pappersbit.

Inget mer att göra än att klippa ytterligare en halvmeter och slänga i tvättmaskinen.

Men ikväll blev den äntligen färdig. Rickard var ute i förmiddags med båda flickorna och skottade snö medan jag höll mig inne och sydde ihop Isabels klänning.

Inte så tokigt till slut om jag får säga det själv. Den passar. Precis. Om hon har tur kan hon ha den i vår utan tröja under när det börjar bli lite varmare.

Naturligtvis hade jag glömt resåren i ärmhålet – men jag tror att det var tur. Den hade nog stramat för mycket med resår där.
Tur i oturen till slut i alla fall.